En Socialdemokratisk minoritetsregeringen är det enda sannolika

En Socialdemokratisk minoritetsregeringen är det enda sannolika Albert Palmén

När valkvällen väl kom bänkades det framför SVTs valvaka med chips, popcorn och Pepsi Max. Samma känsla som vid en SM-final infann sig i soffan. Nu har Sverige röstat och visat vad man vill. Ganska snart kom vallokalsundersökningen (Valu) som tydligt visade på ett regeringsbyte. Men redan vid första prognosen blev det tydligt att valet skulle bli mycket jämt. När drygt 4000 valdistrikt var räknade och resultatet låg och svängde med något mandat mellan blocken gav vi upp och gick och till sängs.

På morgonen var inte mycket förändrat - det så kallade röda blocket hade en majoritet med två mandat. Men osäkerheten var så stor att ingen ville utropa sig till vinnare och alla valde att invänta ett säkrare resultat som förväntas komma på onsdagen (i morgon när detta skrivs).

Valet 2026 har präglats av partier som redan innan valet pratat om vilka de vill regera med och vilka de inte kommer att tolerera. Detta är löften - som media gärna kallar för röda linjer - som nu kommer att göra förhandlingar och en regeringsbildning svårare.

Vänsterpartiet har genom ett kongressbeslut tagit ståndpunkten att de inte kommer att stödja en regering som de själva inte sitter med i. De kräver med andra ord att få ministerposter.

Centerpartiet har fortsatt sina hårda linjer mot både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna där de säger att de inte kommer att släppa igenom en regering som Vänsterpartiet sitter i eller en regering med stöd av Sverigedemokraterna.

Med rådande mandatfördelning kan inget block bilda regering.

Det har i media och olika sociala medier diskuterats olika möjliga lösningar. Centerns våta dröm är att få till ett samarbete över blockgränsen för att utesluta de båda ytterpartierna - men att få ett brett samarbete att fungera i form av S+MP+C+L+KD är inte troligt eftersom Liberalerna kom över 4%-spärren med hjälp av stödröster från Moderaterna och Sverigedemokraterna - ett svek som sannolikt skulle vara ödesdigert i nästa val.

Det mest troliga är att vänstersidan kommer att sätta sig ner och förhandla. Vänsterpartiet kommer att vara tvunget att ge efter på sitt regeringskrav och Centern kommer att vara tvungna att förhandla med Vänsterpartiet - även om detta sker via Socialdemokraterna. Varken Centern eller Vänsterpartiet kommer att sitta med i regeringen utan förhandla fram så mycket som möjligt av sin politik. Miljöpartiet kommer att sitta lugnt i båten och kommer sannolikt ha möjlighet att få några ministerposter, men det kommer huvudsakligen vara en S-ledd regering.

Valet mellan att förhandla och hitta en lösning eller att riskera valutgången i ett nyval blir därför enkelt för vänstersidan.

Alternativet är nyval. Inget av partierna på vänstersidan vill ha ett nyval eftersom valresultatet var så jämt. Fördelningen kan svänga och Tidösidan kan återigen få majoritet. Skillnaden mellan blocken handlar om drygt 33 000 röster av ungefär 8 000 000 röstberättigade - det är 4 promille som behöver ändra sig för att valutgången skall ändras. Samtidigt kommer resultatet troligtvis inte förändra sig tillräckligt för att en regeringsbildning skulle bli enklare om ett nyval ökade skillnaden mellan blocken. Valet mellan att förhandla och hitta en lösning eller att riskera valutgången i ett nyval blir därför enkelt för vänstersidan.

Vägen fram till en regering blir inte enkel och vi kommer att ha flera månader av hårda förhandlingar och politiska utspel innan partierna kan komma överens. Mycket är ett spel för gallerierna eftersom partierna måste agera på de krav och löften de ställt innan valdagen. Det kommer att krävas tre eller fyra omröstningar innan partierna kommer överens. Både Vänsterpartiet och Centerpartiet behöver rädda ansiktet genom att kunna säga att de har försökt, men det fanns ingen annan utväg. Det kommer en överenskommelse innan nyval behöver utlysas.

Resonemanget bygger på att valresultatet står sig. Det mest troliga är att högersidan får något fler röster i onsdagsräkningen - men inte tillräckligt för att ändra majoriteten till sin fördel. Vilket i så fall ytterligare cementerar detta resonemang.

Bilderna i kollaget kommer från Wikipedia; Amanda Lind och Nooshi Dadgostar är tagna av Bene Riobó, Magdalena Andersson av Axadem och Elisabeth Thand Ringqvist av DonLovis. Även bilder från Pixabay har används. Bilderna är licensierade enligt CC BY-SA 4.0